Hej alla!
Det här med att blogga. Jag har försökt med det två olika bloggar, men med varje har det slutat med att jag har kommit in i jobbiga perioder och inte orkat mer... Sedan har det blivit bättre, men då har bloggarna varit glömda, och jag har känt att jag inte har kunnat återvända igen. Dock känner jag att jag vill fortsätta blogga, jag älskar att skriva, har gjort det sedan jag var 5 år och inte ens kunde stava - mamma fick bokstavera åt mig. Jag älskar också att rita och fotografera, och dessa tre saker funkar ju bra ihop i en blogg, så jag har beslutat att skapa en blogg där jag skriver lite och lägger upp så mycket fotografier jag kan! Det blir som en fotoblogg - med lite skriv i!
De flesta som läser känner mig väl redan. Endel tycker att jag är konstig, bara det där namnet jag envisas att kalla mig för...?! Varför vill jag kalla mig Gnutta när jag har ett helt annat namn? Det är faktiskt en lång historia. Det började när jag var liten. Jag ville inte bli kallad för mitt riktiga namn, Carolina, jag tyckte att det var fult och ville absolut inte heta så, och jag var mycket envis som barn så om jag hade bestämt mig för något skulle det vara så. Så jag envisades med att bli kallad för en massa annat, ofta serie eller bokfigurer jag tyckte om. I början var det björnen Baloo från Djungelboken jag ville bli uppkallad efter, men efter ett tag insåg jag förmodligen att jag inte kunde uppkalla mig efter en fiktiv björn av motsatta könet så jag började kalla mig en massa annat, bland annat Sotis, efter en av våra katter. Tillslut blev det dock Gnutta, efter en bokfigur. De flesta kallade mig sedan det, vissa kallade mig för Carolina och jag slutade bry mig så mycket om det när det gällde familjen, jag älskade dem vad de än valde att kalla mig. Det påverkade inte vår relation på något vis. Jag brukade dock presentera mig som Gnutta, det gjorde jag i skolan, och där var jag ännu mer envis om att folk skulle kalla mig det. Vissa i skolan började dock kalla mig för Carolina bara för att vara elaka, och det gjorde mig ännu mer envis om att jag inte ville kallas det i skolan. Därför var det mycket viktigt för mig att mamma förklarade för mina lärare när vi flyttade och jag fick byta skola, jag ville inte att mina skolkamrater skulle kalla mig Carolina. När familjen sa det var det bara naturligt, men vännerna skulle inte göra det, för det påminde mig om mobbing. Även när jag började högstadiet ville jag att lärarna och eleverna skulle kalla mig Gnutta, men efter ett tag började jag strunta i det, och när jag fick nya lärare presenterade jag mig ofta som Carolina. Sedan fick de kalla mig vad de ville, och idag bryr jag mig inte. Carolina eller Gnutta, spela roll. Men jag kallar mig själv för Gnutta, och kallas oftast för det.

I övrigt är jag 16 år, och går sista veckorna i 9:an. Jag är en riktigt orolig själ, ganska psykiskt känslig men försöker alltid vara positiv... Jag älskar min familj mest av allt på hela jorden, och likaså mina vänner. Jag är kristen och är med i Svenska Kyrkans unga (men vidsynt, och accepterar fullt att alla inte tror som jag!) och jag är för fred och kärlek och djurens rättigheter. Jag älskar musik, har sökt in på Estetisk Musik på gymnasiet, min stora idol heter Paul McCartney. Som jag sa innan älskar jag också att ta kort, rita och skriva: både berättelser, poesi och låtar.

Imorgon åker jag till Paris på språkresa, min första utlandsresa! Spännande, men också lite nervöst. Men jag åker med ett härligt gäng och Paris är en fin stad, har länge drömt om att åka dit! Ska dock gå upp tidigt imorgon så jag borde inte skriva nu...

Jag ska fixa till bloggen lite grann med design m.m så snart jag kan!
Tack för att du läste!!!